pussohkram

... Jag vaknar klockan åtta när C går upp (eftersom han ska iväg och spela match i Jönköping). Jag går upp, lägger mig med täcket i soffan och sätter på nyhetsmorgon, men orkar inte riktigt hålls ögonen öppna. Jag går och öppnar vardagsrumsfönstret, stänger av ljudet på TV:n och lägger mig och halvsover till ljudet av de få bilar och människor som hörs i stan vid denna tid en lördagsmorgon. Såhär ligger jag fram tills klockan 12.00, ca. Ibland vaknar jag och njuter i några sekunder över att det är helg, innan jag somnar igen. Vid 12 går jag upp och gör kaffe. Sen dricker jag kaffe i en timme minst och ser på nåt härligt program. Idag kollade jag exempelvis på Hanna & Amanda. Efter detta kan jag sitta i ett par timmar och bara lyssna på musik och läsa bloggar. 

Dessa dagar är bättre än all terapi i världen för mig. Det spelar ingen roll hur mycket jag jobbar eller hur mycket jag är iväg i övrigt så länge jag har en dag i veckan som ser ut som denna. En dag när jag får sova hur länge jag vill, dricka kaffe hur sakta jag vill och vara precis hur sunkig och ovårdad jag vill. I min absoluta ensamhet. Som nog är det allra viktigaste.

När eftermiddagen kommer så har jag oftast tröttnat på att sega. Som nu. Nu tänker jag att jag nog tar en lång promenad och sen gör mig i ordning för att hitta på nåt skoj. 

Igår blev jag hembjuden till mina fina tjejer. De hade ordnat världens finaste födelsedagskväll för mig. Lyckliga jag som har dessa fina vänner.