pussohkram

All stress har lämnat mig. Det är så konstigt det där. Ibland har man varken nåt att bry sig om eller stressa upp sig för men ändå känns det som att allt i hela kroppen vrider och vänder sig och det är omöjligt att slappna av. Precis så var min sommar. Trots att jag var ledig i drygt tre månader så var de dagar där jag kände mig avslappnad, tillfreds och harmonisk väldigt få.

Nu däremot. Nu befinner jag mig (sedan två dagar) i nåt tillståd där det inte finns nåt som kan stressa upp mig, knappt. Egentligen vore det inte så konstigt om jag var lite smått uppstressad just nu men mitt huvud har verkligen stängt av de delar som behöver stängas av för att kroppen ska hamna i ett helt avslappnat läge, känns det som. Ologiskt, men jag (och alla omkring mig, särskilt C) är såklart nöjd så länge det varar. 

Smuts och disk stressar mig inte, och inte plugg heller. Så istället sover jag ut. Äter frukost och gör iordning mig skitlänge, bakar och liksom pysslar omkring i nåt slow motion tempo. Ikväll käkar vi ute och sen spelar vi spel med fina vänner. Grymt skönt.

Oroa er inte. Jag känner mig förvisso avslappnad, men inte med att väga 80kg. Jag kommer alltså inte äta upp allt själv, men visst finns det nån sorts talang? Visst syns det?




Heter det förresten Muffin eller Muffins? Mycket oklart bland folk känns det som, men visst heter det väl Muffins. Det gör det. Mina muffins heter muffins med s.