Utekväll i lördags!
Väldigt roligt och så. Tills klockan nästan slagit hemdags och någon tjej verkligen hoppar upp i luften och hamnar med sin klack på min fot. ONT. Då menar jag inte ont som i ont när någon kliver på foten med en klack, utan typ..
- Ont som när man inte vet om klacken gått rakt igenom foten.
- Ont som när man snyftar sig igenom de sista 20 minuterna utanför Harrys med en hel påse is från baren.
- Ont som när man äter frukost på golvet dagen därpå och inte vet om man ska överleva.
- Ont som när man måste tillbringa en hel dag på akuten för att få klarhet i om någonting är brutet eller av.
- Ont som när läkaren faktiskt också tror att någonting är brutet eller av och skickar en på röntgen.
- Ont som när man tillsist fastslår att ingenting är brutet eller av, utan konstaterar en blödning.
- Ont som när man skickas hem med en stor förpackning smärtstillande tabletter och ett par kryckor.
Och...
- Ont som när man efter tre dagar fortfarande sitter hemma i soffan med gråten i halsen och inte förstår hur det någonsin ska kännas bättre.
Med risk för att ni kommer tycka att jag överdriver så bjuder jag på en bild. Som dock inte visar i närheten av hur ont det egentligen gör. 
