pussohkram

När vårt semsterplan lyfter från Köpenhemn i början av juni och C-uppsatsen är inlämnad kommer jag åter att vara en lycklig människa. Tills dess får jag ställa in mig på en vardag med ständig uppsatsstress. Det är inte klokt vad mycket planering, tid och tankeverksamhet det här kräver? Och kommer någonstans, det gör man inte heller? Inte min/ vår typ av grej alltså. Att ta genvägar, göra klart så snabbt det går och se ett slut på saker och ting är grejen med skolan. Det fina med skolan. C-uppsats verkar inte alls funka så, vilket vi börjar förstå. Vi förstår det varje dag och det är då vi skriver en ny veckoplanering och tar kväll för att ses dagen därpå..